Han är liljan uti dalen

En vän jag har I Jesus, Med honom alit jag fätt;
Han är skönast af mäng tusen för min själ,
Och liljan uti dalen jag ser I honom blott;
Mig han rena kan från syn-der, brister, fel.
I sorg är han min hugnad, I nöd är han min lot;
Han är min sköld, min borg, min fröjd, min del.

Refrain :
Han ‘r liljan ut i dalen, en morgonstjärna klar,
Han är skönast af mäng tusen för min sjä.

Han all min nöd har tagit, Och all min sorg han bar,
Han I frestelsen ett Säkert torn mig är.
För honom allt jag, läm nar; Jag intet vill ha kvar,
Städs’ hans starka kraft mig uppehäller här.
När satan vill mig fresta, Är Jesus mitt försvar;
Till säkra hamnen han mig ljufligt bär.

Han alldrig skall mig lämna Och allvergifva här,
Om jag uti tron full bordar mitt kall.
Jag intet har att frukta; mig han en eldsmur är.
Han min själ med himmelskt manna mätta skall,
Och snart i härligheten Jag skall min Jsus kär
För klarad se vid helga flodens svall.